9/5 2021 Kungsbygget med Egon Lindqvist och Berit Törneman.
Vi var 21 pigga män och kvinnor som anlände till Kungsbygget i lite grått o småregnigt väder, som tog avstamp upp mot backen där vi passerade Äventyrsparken med rodelbana, zipline och cykel-banor.
Färden gick ganska brant uppåt till att börja med där vi passerade en del välskötta och några obebodda gårdar och stugor på vår väg mot Jonstorp, inte att förväxla med sin namne på Kullahalvön. Vi passerade några jordkällare och också kvarlämningar efter gårdar som för länge sedan övergivits. Strax avtog regnet och solen tittade fram och man kunde nästan i realtid se hur bokskogen förvandlades till grönska.
När vi närmade oss Koarp och Fladalt fick vi berättat för oss att det funnits ett antal backstugor i området men att nu endast en fanns kvar. En backstuga är en bostad som är ingrävd i en backe eller sluttning.
Då vi anlände till backstugan Jordbolyckan i Fladalt fick vi lite information av Berit som hade att berätta att just denna backstuga från början av 1800-talet hade bebotts av lärarinnan Julia Johansson från Veinge, när hon var nygift och anställd 1890 som lärarinna i Folkskolan i Fladalt av Skolrådet i Våxtorp. Hon hade då en lön av 300:- om året och fri bostad med bränsle. På den tiden sågs kvinnor som var gifta och hade barn olämpliga att arbeta. Men trots att Julia fått dottern Signe 1897, så blev hon ändå rekommenderad av skolrådets styrelse i Woxtorp att fortsätta sin tjänst då hon var så omtyckt.
Denna backstuga är den enda bevarade i området, det finns jordkällare, förstuga/kök och ett boningsrum. Det hör även till ett fähus med tre båsplatser och en loge.
Familjen som nu ägde backstugan kom och öppnade upp för oss så vi kunde gå in och göra oss bekanta med inredningen i den lilla stugan.
Vi fortsatte vår vandring och i en del av granskogen hade Berit varit med och planterat granarna som nu var uppvuxna. Hon berättade då att förr så fick folket från Fladalt vandra denna långa väg med likkistor som skulle till kyrkan i Våxtorp. Eftersom det var en lång och dryg väg satte man ut vilostenar som man kunde sätta ner kistan på.
Vår vandring fortsatte och mellan trädstammarna kunde man skymta en vidunderlig utsikt över det halländska slättlandet.
Varma och fyllda med vackra intryck återvände vi mot Kungsbygget och nu hade temperaturen stigit till 18 grader.
Hela denna vandring blev ca 10,7 km, det kommer att kännas lite i benen i morgon men det var det värt, tack så mycket Egon och Berit.
Vid pennan
Ija Therup