Hoppa till sidans innehåll

17 okt Hovdala


Larmet på mobiltelefonen var satt till 06:30, men jag var uppe innan, i full färd med förberedelser för EVF:s kortresa till Hovdala Naturområde & Vandringscentrum. En vacker soluppgång, som färgade himlen röd i öster, följde oss på bilfärden till Stadshuset i Ängelholm, där VisioNi:s chaufför och Christina hälsade oss välkomna och prickade av oss.

Klockan 08:00 rullade bussen mot öster och dryga timmen senare blev 47 vandrare avsläppta vid Hovdala slott, där vår vandringsledare Maj-Britt mötte upp. Det tog sin lilla tid att komma igång, då många nödiga skulle besöka toaletterna vid undantaget, men väntan kändes inte så svår i det milda vädret, och snart nog satte vi fart söderut mot Hammarmölledammen.

Ett glittrande vatten mötte oss redan genom Hovdala åns lopp och vyerna över dammen var jättevackra. Efter en liten slinga längre söderut, var vi tillbaka vid dammens sydspets, där våra medhavda mackor och kaffetermosar plockades fram och fikat avnjöts.

Strax vände kosan åter mot norr genom den färgprunkande lövskogen och plötsligt uppenbarade sig en stenruin, som tydligen var ett ofullbordat biblioteksbygge från 1700-talet. Begrundande detta mysterium, gick vi runt Skogdamm och tog oss upp till en utkiksplats med storslagen vy över Finjasjön bland annat. Här erbjöd Maj-Britt de som eventuellt kroknat, att korta av vandringen med en genväg ner till slottet, men alla kämpade vidare ännu ett stycke åt nordväst.

Solen tittade stundtals fram och dess strålar silade ner genom trädens glesnande lövkronor och illuminerade höstens färger på våra näthinnor. Efter att ha besökt platsen för Hovdala Trädhus och beundrat dess skönhet, gick vandringen genom lägerplatsen "Mellan skymning och gryning", där flera björktimrade övernattningshus fanns. Sedan tog vi oss via leden "Jakten på Gullspira väst" åter till Hovdala Slott och bussen.

11,5 km var avverkade och det kändes i många möra ben. 13:45 avgick bussen mot en golfrestaurang i närheten, där lunchbuffén intogs under sedvanligt eftersnack. Maj-Britt, Göran och Christina tackades för sina insatser med applådåskor innan återresan anträddes.

Tack för en fin naturupplevelse och trevligt samkväm. /PeO Jansson


"Vandringsresa till Hovdala"
damp det ner ett meddelande i min dator. Efter långa restriktioner p g a corona kändes det härligt att äntligen göra något gemensamt med vandrarföreningen. Och många medlemmar kände också så. Det var bara tre platser kvar när vi steg på den stora bussen i Ängelholm.

Framme i Hovdala tog Maj-Britt emot oss och vi delade upp oss i två grupper, en snabbare och en lite långsammare. Maj Britt ledde de 41 personer som gick 12 km. Det gick raskt uppför till Hammarmölledammen som visade sig från sin bästa sida. Vattnet låg som en spegel och på andra sidan syntes flera svanpar. Dock fick man passa sina steg, stigen gick upp och ner och ibland bara ett hårsmån från vattnet. Därefter följde vi Hovdalaån som bjöd på fina naturscenerier. Vår ledare berättade att askan efter en god vän från Malmö hade strötts ut här. Man kan gott förstå att det här var en plats att stanna upp.

Emellanåt gick vandringen rätt genom skogen och så småningom kom vi ut till den så kallade biblioteksruinen. Michael Ehrenborg, slottsherre på Hovdala på 1700 talet byggde ett magnifikt åttakantigt stenhus för att kunna ägna sig åt sin boksamling ostörd mitt ute i skogen. Dock avled Ehrenborg innan byggnaden blev färdig. Själva huset lät man tyvärr förfalla. Men man hade förstånd att rädda de vackra fönstren som numera pryder orangeriet i slottsparken. Detta var en vandring med många vackra vyer och när vi så småningom kom på en höjd låg hela Finjasjön nedanför oss.

Vi passerade också Trädhuset, d v s en inte så liten byggnad uppe i ett träd. Just nu var det stängt, men det går bra att hyra för konferenser och dyl. På tillbakavägen till slottet passerade vi tre med björkstammar beklädda vindskydd av ett slag jag aldrig har sett. Fick veta att de är arkitektritade och att en av dem heter Ronja.

Väl nere vid Hovdala igen ägnade vi oss åt själva slottet. Släkten Ehrenborg drev Hovdala i nio generationer genom krig och Snapphanetider fram till 1944 då svenska staten exproprierade marken. Familjen Ehrenborg lämnade slottet som bostad när Casimir Ehrenborg dog 1981. Numera är Hovdala ett vandringscentrum och vår förening har för några år tagit del i en vandringsfestival här.

Strax före kl. två gick bussen till Golfrestaurangen där vi åt en gemensam, välsmakande middag. Vi tackade Maj-Britt och Göran Ahlberg som ledde den lite långsammare turen. På bussen hem var det tur att också tacka Christina för organisationen av utfärden. Därefter uppmanade Jan Anders att vi ska anmäla vårt intresse för styrelsearbete till valberedningen.

Samma Jan Anders höll sedan låda och fick oss att sjunga chaufförens lovsång. "En busschaufför, en busschaufför det är en man som bussen kör..." Jag tror inte jag behöver påpeka att vi lämnade bussen glada och med en känsla av en fin och upplevelserik vandringsdag.

Och till sist ett par ord om vädret som var tursamt för oss. När vi på morgonen steg på bussen i Ängelholm kom det några droppar från ovan, framme i Hovdala låg tunga molnslöjor. Men inte tog det lång tid då solen lyste igenom de vackra bokskogarna. Senare under hemfärden gick vindrutetorkarna på bussen. Vältajmat! /Mona Folkesson


Vandringskartor av Bengt Johansson och PeO Jansson
Bilder av PeO Jansson

Thomas

Hammarmölledamm

Brita och slussverk

Hovdalaån

Hovdalaån

Biblioteksruinen

Skyltstolpe

Trähuset

Hovdala Slott





Hovdala - korta vandringen




Dagens – 211017 – korta vandring med Göran A. i Hovdala.
/ Marie Louise

Uppdaterad: 17 OKT 2021 18:15 Skribent: Göran Holbeck
E-post: This is a mailto link

Postadress:
Engelholms VF - Gång och Vandring
Kristian Kriblad, Harnackavägen 36
26675 Hjärnarp

Kontakt:
Tel: 0706190695
E-post: This is a mailto link

Se all info