Onsdag 17 juli 2019
För ovanlighetens skull styrde vi: Brita, Karin och jag kosan söderut mot Landskrona. Lill-Olas väg vid Campingen var mötesplatsen. Strax såg vi några röda tröjor och då visste vi att vi var rätt. Vi var 26 per-soner, minus en herre som så småningom bröt p g a ont i ryggen. Vi gick norrut på stranden på kustleden som i Helsingborg tar vid där Kullaleden tar slut. Anna upplyste om Bunkrarna som vi passerade och att det förr fanns Tegelbruk på många ställen utmed leden. Vi gick största delen vid stranden, men då och då dök vi ner i ett skogsparti och när vi kom ut var vi tvungna att stanna upp och titta på utsikten som var hän-förande. Solen strålade, tung båttrafik både söder- och norrut men Ven låg säkert förankrad i Sundet. När vi hade rast i Sundvik hamn såg vi hur Backsvalorna flög mot land och med hög hastighet och stor precision dök ner i sina bohålor i den branta strandbrinken. Vi vandrare var överens om att just nu måste vi befinna oss på den vackraste platsen i världen.
Efter Sundvik lämnade vi stranden och gick upp till stigen som går på kanten mot Landskrona. Här gick våra blickar till sädesfälten som var så stora att de sträckte sig till horisonten öst. På ett ställe passerade vi ett rapsfält och mina tankar gick till alla dessa flaskor med olja som kommer att utvinnas här varav inte så få till min goda salladsdressing.
Tillbaka vid bilarna tackade Herr Ordförande Marianna Svensson och Anna Åkerhielm för en utmärkt vand-ring. Brita och jag friskade därefter upp oss med ett obligatoriskt bad i Sundet.
Vid pennan Mona Folkesson
Enligt skylt.
Klippbranter.
Mamma Mu.
Karta: Piia Karlsson
Foto: Piia Karlsson