Söndag 8 juli 2018
Termometern stod på 25 grader när vi 19 vandrare startade i Arilds hamn. Stigen gick västerut mot Kullaberg och snart fick vi svalka i den lummiga skogen. Vi passerade en sänka på havsnivå och därefter stegade vi brant upp genom fårbeten och grindar. Ett bra tag gick det brant upp på smal stig genom ormbunkar och stenrösen. Utsikten var hänförande över Kattegatt och Skäler-viken - Himlen oskyldigt blå. Vi gick förbi den branta stigen ner mot Nimis och styrde istället uppåt och västerut genom eneskog och blåbärsris. På grund av rådande torka var blåbären mycket små, nästan osynliga. Att annonsera ut vandringen som kuperad var ingen överdrift. Men Ängelholmarna är starka och tåliga. Om några veckor skall vi vandra i norska Telemarken. Den välbehövliga rasten lade jag i en skuggsänka där vi kunde svalna av lite. På vägen tillbaka mot Arild stannade vi till vid Doktor Millers hus, och jag berättade om den spännande och sugge-stiva 60-talsthrillern KULLAMANNEN som spelades in här.
Väl tillbaka i Arild väntade ett svalkande bad vid Tussans badplats.
Vid pennan Mona Folkesson
Vandringsstart på parkeringen i Arilds hamn.
Vissa passager var riktigt krävande.
Piia var sista utpost och fotograferade allt det vackra.
Arkitektur som bildar sköld mot hårda havsvindar.
Det var verkligen kuperat på sina ställen.
Fikapaus i det tjocka fjolårs bladverket.
Mona berättade om filminspelningen av Kullamannen.
Det var så pass att Frank behövde töja ut benmusklerna.
Mona Folkesson ”in splended position” innan sista backen ner till…
…badplatsen bland klipporna, där vi tog oss ett härligt dopp.
Foto: Per-Olof Jansson