Vandring vid Toarp med Marianne Gyllenlönn.
Söndagen den 18 mars var vi 16 personer som mötte upp vid Tåstarps skola, som var startplatsen för vandringen som Marianne med Tuffa och Bellis, var vandringsledare för.
Det bedrivs inte någon skolverksamhet här numera, men lokalerna används till bl,a bibliotek. Det hade ju varit dagar som lockat fram vårkänslor, men denna morgon var det helt annat, regnet hängde i luften, mycket moln och dimman var tät. Men stämmningen var som alltid god, och vi var snart iväg på mindre vägar, gick förbi en vin plantering, med många stockar, blir det mycket sol och värme i sommar och höst kan det bli gott att äta och dricka.
Det bar snart in i skog och vi passerade Gudebäcken, och strax därefter hörde vi ljudet av tranor som landat till här på sin väg norrut.
Härefter blev det större väg som gällde, men trafiken var minimal, var det månne för tidigt på dagen, eller kanske sport på TV som var intressant. Vårt intresse drogs till en stor björk som var helt inklädd i murgröna, det kan man kalla gemenskap. Vi hade nu blivit fikasugna , vi skulle ju lämna vägen och vid stigen fanns det lämplig plats med stubbar ock liknande sittplatser.
Efter att ha tillfört ny energi gick vi vidare på mindre väg och stig, vi mötte några prövningar, men tror mig veta att ingen fick varken våta eller kalla fötter. Vi passerade område där skog hade avverkats, det blir en påtaglig och angenäm lukt då gran avverkas, men nutidens skogsaverkningar har en baksida, dessa stora maskiner är inte snälla mot vägar som vi gärna ville ha oskadda.
Men även om det kan vara besvärligt, så tar vi EVF are oss fram med gott mod, medan vi fortsatte vår vandring, blev ljudet av tranor starkt och vi kunde se många av dessa i V formation flyga förbi på sin väg mot Hornborgasjön, ett säkert vårtecken.
Det blev nu något större väg, vi vandrade på, i en lagom takt, och man hör hela tiden hur det samtalas sinsemellan och med varandra i gruppen, visst är detta vi gör en nyttig social aktivitet.
Det var även annan aktivitet vid vår väg, några höll på med vårstädning, men inte helt lätt att få genomsura löv att brinna osynligt. Snart kunde vi återse vinodlingen, och därmed hade vi ju inte långt till bilarna. Och framme där kunde vi tacka Marianne för den fina 13 km långa vandringen som hon lagt upp och ledde.
Rune Bengtsson. Som också tog några dimmiga bilder.
