Ett av EVF:s strävanden är att få ut ungdomar i naturen. Från Idrottslyftets medel för ungdomsverksamhet har Gunnar lyckats utverka ekonomiska resurser, som gör att vi kan klara av detta. Detta har resulterat i att vi under senare år bidragit till att någon skolklass och en del scouter fått ytterligare möjligheter att komma ut i naturen.
Den här gången kunde vi se till att ett antal strövare från friluftsfrämjandet i Perstorp fick uppleva en härlig dag på Hallands Väderö. Gunnar samt några från styrelsen och programkommittén följde med för att stötta upp ledarna från Perstorp. I praktiken tog ledarna från Perstorp så väl hand om sina telningar att vi från EVF kunde gå på en egen runda. Vi passade på att gå till museet, tittade på sälar genom kikare och därefter tog vi en avstickare till fyren och hälsade på Rita som bodde på ön just den här veckan.
Strövarna, som varit på väg sen kl. 08.00 började efter landstigningen med att äta av sina medhavda matsäckar och vandrade sedan runt bland får och hästar och kikade efter sälar på andra sidan ön. Väderlekstjänsten hade gjort oss något oroliga, eftersom det var risk för regn och rusk, men vi hade en fantastisk tur. Vädret var kanon och det kom lite regn först när vi väntade på båten. Strövarna tackade vandrarföreningen med sin käcka hejarramsa. Det var ett gäng mycket trevliga och käcka strövare vi hade med oss.
Rolf
Bifogar några bilder Hallands Väderö
Det gäller att hålla utsikt så vi kommer rätt
Det smakade bra att vittja ryggsäkarna när man kommit i land
Det gäller att styrka sig före vandring ut i det okända.
Vi passerade fält och ängar med många får och små lamm samt en del hästar.
Vi vandrade in i en riktig djungel med massor av gamla träd. Man kunde nästan tro att man var i Bauers gamla trollskog.
Det gick inte att undvika Cornelias kamera.
Naturen är fantastisk här på ön. Massor av olika växter kunde botaniseras.
Här finns gott om gamla träd. Den omtalade tusenåriga eken försvann dock för några år sedan men den här är känd som Oscar II:s ek.
Här tackar strövarna Vandrarföreningen med sin käcka hejarramsa. innan vi tar båten tillbaka till fastlandet