Hoppa till sidans innehåll

Andorra lördag


Vandring i Sorteny-området

Vid pennan: Mona Folkesson

 

På bussresan till dagens vandring i Sorteny-området passerar vi några vackra, gamla byar bland annat

Ordino och El Serrat.

 

Men först en liten utredning hur relativ en svårighetsgrad kan uppfattas. När guiden från Andorra försäkrar att leden är på slätmark uppfattar skåningen att då är det så, rätt och slätt. Men människorna uppväxta här i Andorra är vana att vara omrgivna av väldiga branter precis överallt. Förutom i själva huvudstaden har jag själv inte sett en enda gata som inte går brant upp- eller nedåt.

 

Visa från vandringsdag två är det idag bara sju personer som väljer den svåra turen på 600 meters höjdskillnad. Vi är tre kvinnor och fyra män som med guiden Marc startar i `Parc Natural de la vall de Sorteny`. Det regnar - men det kan inte ta skönheten från den vackra uppförsslingan i dalgången av ´Rio de Rialb´. Marc gjorde oss uppmärksamma på några småhus, byggda av traktens sten. Det var lämningar från en bosättning som visade hur det lantliga Andorra såg ut fram till början av förra seklet. Små terrasser, nu övergivna, visade hur människorna odlade på dessa höjder och även bodde där med sin boskap under de snörika vintrarna.

 

Efter en timmes vandring på "slätmark" enligt Andorra-begrepp, stiger det rejält och det är inte många ord som sägs i regnet. Vi passerar en stuga där vi kommer i samspråk med fyra belgiska familjer. De lämnar sitt slätta land varje år och tar sina barn till alper och andra dramatiska landskap. Det regnar fortfarande när vi når toppen ´Port de Seguer´, 2400 meter. Här står vi bokstavligen vid den franska gränsen och Marc föreslår att vi följer stigen nedåt och för omväxling skull har vi lunch i Frankrike idag. Och precis när vi sätter oss ljusnar himlen för en stund och vi förtrollas av den lilla sjön ner i djupet som på katalanska heter Ètang Blaou. Nu, när sjön för en kort stund badar i solljus gör den skäl för sitt namn och lyser blått.Vi får lön för mödan. Nedstigningen går lättare än förväntad, den är i alla fall inte ansträngande mer än att man måste passa sig var man sätter fötterna. Några kor med bjällror bryter den totala tystnaden. Snöfläcken på en norrsluttning påminner oss om hur hård vintern kan vara här. Branter utan skog visar var laviner har gått ner. Vi sju vågade att ta för oss och valde den svårare turen är upprymnda och glad när bussen hämtar oss.

And.26

                                                   Gänget som besteg toppen

And.27

                                                  En härlig dalgång

And.28

 

And.29

 Glada damer som nått toppen där Frankrike, Spanien och Andorras gränser möts

And.31

                                Rastning vid sjön Étang Blaou

And.32

                             4 glada som intar sin lunch i Frankrike idag

 

And.33

                                        Fjällkor som betar på slänten

 

And.34

                                                              Herdens hus

 



 

Den s.k. lätta vandringen

Vid pennan: Inger Nyrell

 

Som vanligt hämtar bussen oss vid hotell Himalaya i Soldeu kl 9.00 Denna dag åker vi en bit i nordvästlig riktning för att komma till nationalparken Sorteny. Vid parkeringen delas gruppen och vi säger "hej då!" till dem som ska gå den tuffare vandringen.

 

Vi ger oss iväg med vår guide, Mitcha. Ganska snart avviker vi från vägen för att se på en av bergsbäckarna. Härifrån börjar en ganska brant stigning, vilket gör att flera av oss har fullt upp att se var vi ska sätta fötterna och missar det natursköna! Uppåt går det men snart får vi pusta ut. Vi besöker en botanisk trädgård och beundrar växterna där. Vandringen fortsätter upp till en hytta/stuga. Här finns kaffeservering och toaletter. Just då kommer regnet på riktigt. Vår välutrustade guide fäller upp sitt paraply och sätter fast det i ett bälte. Vi andra skyndar oss att ta på oss regnställ och ponchos och vi vandrar vidare mot vårt lunchställe. Hotellet i Soldeu förser oss varje vandringsdag med bra lunchpaket. Idag får vi pastasallad.

 

En brant nedförsbacke med mycket sten för oss vidare i nationalparken. Vi passerar ett vattenfall och Mitcha berättar. En bra bit ovanför oss uppe i bergen ligger Llorts. Här bröts järnmalm förr. För att rena malmen behövs kol. Dock fanns ingen stenkol utan man använde träkol. Det ledde till att mycket av skogen skövlades. Nu finns skog igen men sällan äldre träd än 30-60 år.

 

Precis när vi når mplet för dagen börjar det återigen regna på allvar men då är vi under tak. Många bud om hur långt vi gått denna dag hörs - mellan 7 km och 15 km. Jag tror att det stannade vid 7 km även om det periodvis kanske kändes som 15 km!

 

Stort tack till reseledaren Anette Andersson, Rolfs flyg och buss samt Jan Gustafsson, Engelholms Vandrarförening för oförglömliga dagar.

 

Här följer härliga bilder från dagens vandring...

And.39

And.40

 

And.41

 

And.42

And.43


 

And.44


Uppdaterad: 08 JUN 2016 02:59
Skribent: Ingrid Jönsson
Epost: This is a mailto link

Postadress:
Engelholms VF - Gång och Vandring
Bertil Ericsson, Ausåsvägen 280
26292 Ängelholm

Kontakt:
Tel: 042-53121
E-post: This is a mailto link

Se all info