Hoppa till sidans innehåll

Resan till Dolomiterna


Foto: Bengt, Christina, Rolf och Jan.

 

Deltagare

                     Deltagarna i hotellets trädgård.

 

 

Engelholms Vandrarförening arrangerade 28/6-7/7 -2013 en mycket

uppskattad resa till Kiens i Dolomiterna.

54 personer i ålder från 13 till 83 år deltog i resan.

Vandringarna gick på upp till 2537 meters höjd.

På en vandring var höjdskillnaden mer än 500 meter.

Sammanlagt gick medlemmarna 2464 km under 5 vandringsdagar.

Detta är ett bidrag till målet att vandra jorden runt under 2013.

 

 

Äldst och yngst

      Det var 70 års skillnad mellan yngsta och äldsta deltagaren.

 

Nerresa till Dolomiterna

28/6 är det samling på Nya torg i Ängelholm. Idag är det fredag och

kl. 8.30 startar en av Rolfs bussar med 47 vandrare och en guide.

Första stopp var Knutpunkten i Helsingborg där ytterligare 7 vandrare

steg på. Nu var alla samlade och avprickade på Christinas lista och hon kunde slappna av.

Vi tog färjan över sundet och vår långe (203 cm) guide Christian presenterade sig och vår busschaufför Håkan.

Båda har lång erfarenhet av sina jobb så vi kände oss trygga.

Resan gick genom Danmark till Gedser-Rostok.  Pauser gjordes då och då dels för att vi skulle få  sträcka på benen och besöka dessa fantastiska toaletter i Tyskland samt att bussen skulle få vila.

Chaufför och guide fick ingen vila de fixade fika till oss med olika smaker på kaffet. När det var kväll var vi framme vid hotellet i Potsdamm som skulle vara vårt hem för ett halvt dygn.

En dignande buffé serverades och därefter var det provning 

av hattar och kepsar. Alla som fick förmånen att få tag på hatt eller keps kan ju komma ihåg att sätta in rätt summa på vandrar-föreningens konto.

Väckning kl. 5.45. Frukost som var helt fantastisk så det var tur att vi

väckts så tidigt. Bussen var redo kl. 7.30 och alla var på plats lite

förvirrade eftersom vi skulle flytta 2 steg fram i bussen.  Håkan körde lika lugnt och fint oss vidare ner genom Tyskland, Österrike och norra Italien. När det ibland blev för långa köer så åkte vi av på lite mindre vägar. Regnet öste stundtals ner och Håkan tyckte det var bra väder att köra buss i och vi resenärer tyckte det var o.k. bara det inte fortsatte kommande dagar.

Omkring 19.30 var vi framme vid det familjeägda hotellet i Kiens.

Vi blev mottagna på ett mycket familjärt sätt och middag serverades.

Helena Karlsson

3  Kontroll resenärer

                                Christina räknar in deltagarna.

 

20 Vår egen krog

                             Bussen hade en egen bar.

 

 

EVF i Dolomiterna 20130630, första vandringsdagen…

Efter två dagars stillasittande i buss på väg från Ängelholm, via Berlin till byn Kiens i Italien var vi alla glada över att få ge oss ut på vandring.

Resan hade gått utan minsta malör och nu var alla ”taggade”.

Byn Kiens ligger 835 m.ö.h. och dagens vandring 2231 m.ö.h. Christian, vår guide och Håkan chauffören, tog oss med bussen, säkert upp till den plats varifrån linbanan gick upp till KRONPLATZ. Vädret var bra, sol, klart och ca 12-13 plusgrader i dalen men bara fyra uppe vid målet när vi åkte iväg på fm.

54 förväntansfulla vandrare på plats i bussen kl 9.30, alla i god tid.

Bussresan bjöd på svindlande vyer, vi lämnade vår by och passerade ett flertal andra på vägen uppför. Det var så vackert, en underbart strålande morgon. Vi åkte stora fina ”äggliftar” som rymde 6 personer, en hisnande färd – men bedövande vackert, lite pirrigt var det för dem av oss som har lite fobi för höjder, men allt gick bra och snart var alla uppe.

Den höga höjden märktes, vi var inte vana vid den tunna luften…

Vyerna var närmast otroliga med snöklädda toppar på PANORAMAVÄGEN.

 Vägen, som emellanåt var ordentligt brant, en nivåskillnad på mellan

2-300 m och starkt solsken, gjorde att vi tog det lite sakta i backarna.

Då fick vi tid att botanisera utmed vägen. Gula vackra alpanemoner,

alpklocka, gentiana, kattfot, tussilago m.fl. små vårblommor kantade vägen.

Maskrosen lyste lika gul där som här hemma…

I branterna mötte vi, och blev också omkörda av, cyklister på mountain-bikes, en del med och andra, till vår förfäran, utan hjälm.

Snö låg kvar på många ställen och lite snöbollar måste ju kastas…

vi hade ju tonåringar i sällskapet.

Efter avslutad vandring var det dags med mat på någon av de små

restaurangerna som fanns på plats och därefter dags att åka tillbaka

med liften ner till bussen. Kl 15 var det avresa. Åter på hotellet

var det ”fri tid”, många testade poolerna och tog en simtur, andra

slappade i solstolarna, bastun eller på rummet. Att ”reka” i byn

(söndagsstängt) inför måndagens shopping var ett nöje för några.

Kl 19 serverades middagen som den här dagen, likt alla andra,

bestod av fyra rätter!! Enastående, att vi orkade äta allt, men det var

så vällagat och gott och vi satt länge till bords.

Trötta, mätta och förväntansfulla inför fortsättningen stupade vi i säng. Vid 22-tiden var det helt tyst ……                                                

Marie Louise har sammanfattat första dagen….

 

C4 Speikboden

           Linbanan tog oss 1000 meter uppåt.

 

9 Nu är vi igång

                                  ...Äntligen igång...

 

22 Vägvalsdiskusion

                     ...visa oss den väg som vi ska gå...

 

C5 P1050639-1

                      Hisnande utsikter.

 

Andra vandringsdagen, den 1 juli 2013

 

Bussen tog oss från Kiens västerut till byn Meransen på 1400 m höjd. 

Härifrån knegade vi oss upp mot skogen,  där vandringsleden började. 

Från vägen hade vi ett panorama med byn under oss,  gröna fält, 

skogsklädda höjder och blånande berg i fjärran.

Efter att ha gått en stund i skogen öppnade sig ett vackert landskap,

Altfasstal, framför oss.  På  ena dalsidan fanns blomstrande alpängar, 

betande kor  med pingla,  hölador,  på andra skogsklädda sluttningar. 

I mitten en forsande bäck,  som stigen följde.

Vi tog vätskepaus vid första raststället,  Grossberghütte,  och fortsatte

sedan till målet,  Wieserhütte,  på 1850 m höjd.  Många tog där en öl

och provade Kaiserschmarren,  egentligen en österrikisk nationalrätt.

Från Wiesehütte kunde vi gå samma väg tillbaka,  eller gå Jägersteig,

en mer krävande väg på bergssluttningen.  Fint med valmöjlighet!

Vad skiljer en alpäng från en svensk sommarhage?  Alla blommor

tycktes ha en intensivare färg och så finns ju luften och vyerna. 

Förutom gentianan,  som ju inte finns vild hos oss kunde vi urskilja

många ”svenska” blommor,  som akleja,  blåklocka,  daggkåpa, 

förgätmigej,  kärringtand,  prästkrage,  smörblomma,  ärenpris med flera.

Efter att ha gått 14 km var alla samlade kl. tre,  lite trötta och nöjda. 

En härlig vandringsdag!

Skrivet av Olle Nestenius

 

11 Här var fältet utspritt

                   ...en fantastisk blomsteräng passerades...  

 

21 Paus i värmen

 ...några tyckte att Jägersteig var för jobbig och tog en mellanväg...

 

C1 Stekpannor

                                   Här var det stekpannor i massor.

 

C2 Kaiserschmarren

     Kaiserschmarren kan nog passa även den som inte är kejsare.

 

Dag 3 – Shwarzberg tur och retur.

 

Upp, upp, upp, svagt uppåt, alpklematis och akleja, över rasbrant med lösgrus- titta INTE ner!! Upp, upp Sattelhutte 2.033 meter över havet, fikapaus bland alpängens alla blommar – vilken utsikt!! Återresan startar – av med två vandrare – dock återfunna bakom kröken- ingen fjällräddning….brant, brant ner, oj nästan svindel för oss alla…ner, ner ….,ner, två vurpor i halt rullgrus, men inga större skador…är vi snart framme?!....ja, NU!! Dock hann vi inte till 13.30 som utlovat, men vi klarade det!!

 

Sträcka; 15 km

Lägsta punkt; 1.490 möh

Högsta punkt; 2.045 möh

 

Vi som var med;

Kjell, Sylvia, Ingegerd, Bertil, Bert, Anita, Maj-Britt, Inga Lill, Boris, Frank, Bengt, Gösta, Eva, Conny, Mona och så Christian vår guide.

 

Noterat av Mona Hansson

 

 

Pragser Wildsee

                   Turen gick runt Pragser Wildsee.

 

15 400 höjdmeter avklarade

                   ... 400 höjdmeter avverkade...

 

17 Ingenting för höjdrädda

                          Inget för höjdrädda.

22 Lunch på 2030 m

                Lunch på 2030 meters höjd.

 

10 grader

         10-gradigt vatten svalkar bra efter en varm vandring.

 

Utflykt till Lago di Garda Onsd den 3 juli

Vi startade kl 9.00 och anlände till Gardasjön kl 12.00. Det var härligt att från bussfönstret njuta av den vackra utsikten. Vi fick en dag att bara slappa på kändes det. På vägen stannade vi i Mori där det fanns en affär som sålde lite av varje: vykort, kartor, godis, vin, citronlikör, marmelad och vi shoppade på. I Kiens fanns ju inte så mycket att köpa. Gardasjön är Italiens största sjö, 52 km lång och 17 km bred. Den ligger mellan Venedig och Milano och i närheten av Verona, 65 m ö h. Vi nalkades den norrifrån och körde längs den östra stranden tills vi kom till den lilla staden Garda. Alla förväntningar uppfylldes, sjön var verkligen så där vacker som alla säger med berg runt hela sjön. Vi såg många som solade men få som badade och få båtar ute på vattnet. Vi parkerade  vid ena ändan av den långa och vackra strandpromenaden och hade nu nästan tre timmar på oss att äta och utforska. Hotell och restauranger  låg tätt längs promenaden och kyparna fick gå över gatan med maten. Somliga av oss hamnade till slut på ett ställe som hette Catullo. Där var det god mat och det var lätt att göra sig förstådd för kyparna förstod lite av många språk även svenska. ”Quanto costa?”  frågade jag som gärna ville praktisera lite italienska. ”Tolv”, sa kyparen men min börs var helt tom för pengarna hade jag gömt så väl att jag inte hittade dem själv. En bakad potatis ser inte självklart likadan ut i Italien som i Sverige. Det blev många skratt, tack säger jag till de andra vid bordet för hög stämning.

Vi lämnade vattnet och sökte oss till stadens smala och bilfria shoppingata som gick parallellt med strandpromenaden. Där kunde man köpa fina kläder och väskor, men också glass och parmesanost. Och vykort. Garda är en pittoresk stad med gulliga gator och torg och vackra träd och blommor. En del föredrog att bada, inte sand utan sten på stranden, de andra åkte några kilometer söderut med bussen till byn Cisano som ligger 20 minuters promenad från Bardolino, känd för sitt goda vin. I Cisano finns en småbåtshamn, restauranger, barer och ett oljemuseum där vi fick  lyssna på föredrag och se film om hur olivolja tillverkas. T ex lärde vi oss att 10 kg oliver ger 1,5 l olja. Museet hade en fin samling redskap och verktyg som använts vid oljeframställning  och som alltid kände man att tiden inte riktigt räckte

till. I butiken bjöds vi på en tallrik med smakprover på oljeindränkt  bröd och grönsaker och oljan var utsökt. I butiken såldes förutom olja och produkter innehålllande olja  även vin. Köerna blev långa.

Så körde vi tillbaka till Garda och plockade upp de badande och återvände till Kiens, glada och nöjda.

Nedtecknat av Kerstin Nilsson

 

10.0 Nunnekloster på klipporna

        Ett nunnekloster passerades på vägen till Gardasjön.

 

10.1 Badstrand Gardasjön

                        Badstrand vid Gardasjön.

 

10.2 EVF pausar vid hamnen

                         EVF pausar vid hamnen i Garda.

 

Gardasjön

                    På en brygga vid Gardasjön. 

10.3 Här såldes glass

                          Här såldes god glass.

 

Fjärde vandringsdagen runt Drei Zinnen

 

Torsdagens vandring runt de tre bergstopparna, den högsta 2999 meter, startade på 2320 meters höjd. Vid högsta punkten, 2454 meter pratade vi med Marianne, servitrisen, som cyklat hit. Gott om snö. Det tog henne 3 timmar (vi som åkte buss klarade resan på 1,5 timme). Nu var vi högre uppe än både Kebenekaise och Norges högsta berg. Sista biten var privat väg, det kostade ett antal euro. Det var bra stigar och vid Drei Zinnen hytte fikade vi. Här kunde vi se att man hade lagt sina namn med stenar. Mörka moln närmar sig men de blåser vidare. Efter fikat var det nedförsbacke men snart kom en lång och brant uppförsbacke som vi klarade utan paus. Receptet är korta och långsamma steg. När vi kom tillbaka till bussen tyckte Gösta att det såg intressant ut vid grottorna. Har sprang upp cirka 50 höjdmeter på 12 minuter och kasade sedan ned på lösa stenar och snö på 7 minuter. Vi vågade knappt andas när han kanade ned sista biten. Vi har sett de blå gentiana blommorna, gula vallmo och tussilago, fortfarande vår med cirka 11 grader (varmt?). Otroligt att de kan växa här uppe.

Christel och Bertil Ericsson

 

1 Rune pekar ut höjden

                             Nu är vi alltså på 2333 meter höjd!


3 Här var det massor med vandrare

                     Massor av vandrare på väg uppåt.

 

Vid Drei Zinnen

              På väg upp mot Drei Zinnen.

 

5 Rune i Toppform

                           Rune trivs uppe i bland molnen.

 

6.5 Sista backen upp

                         Sista backen uppför.

 

7 Öl och macka

        Öl och smörgås smakar bra bland topparna.

8 Vilken rastplats

           Det blir svårt att hitta en bättre rastplats.

 

C6 Drei Zinnen

                 Högta topparna tar vi en annan gång.


Vandringsberättelse den 5 juli 2013.

Fredagens vandring bar iväg till Sillertaler Alpen - gränsberg mellan Österrike och Italien.

Vandringens längd skulle vara ca 6 km och terrängen medelsvår. Efter en vacker serpentinerväg nådde vi parkeringen och Christian ilade iväg för att köpa liftbiljetter till Speikboden.

Efter en lång och hisnande vacker liftfärd nådde vi utgångspunkten vid Michlreiser Alm på 1960 möh.

Första sträckan var en bred väg även lämpad för barnvagnar. Stigningen var kraftig och vägen blev allt smalare.

Utsikterna åt alla håll var bedårande vackra. Christian pekade på ett kors på en alptopp långt upp och sade: dit skall vi vandra!

Det kändes som ett omöjligt mål men dit kom alla!

Vi hade totalt avverkat en höjdnivå på ca 500 m! En kall öl smakade utmärkt efter denna bedrift.

 Några av de mest avancerade vandrarna - 10 st - vandrade även tillbaka men de allra flesta tog stolliften från Sonnklar tillbaka till den första liften som tog oss ner tillbaka till bussen där busskaffet serverades. Ytterligare en underbar vandringsdag med soligt och upp till 28 grader varmt väder lades till veckans fina upplevelser!

Efter sedvanligt bad i bubbel, bastu och pool väntade en festmåltid på  fem rätter som inleddes med bubblande dryck. Värdfamiljen avtackades med varma applåder för fin service och mycket goda middagar. Alla var ytterst nöjda med veckans upplevelser.

 

skrivet av Rita Aatola Olsson

 

C3 Christian ger instruktioner

            Christian ger instruktioner om vandringen.

 

2 Drickapaus i bakgrunden Österrike

            Drickapaus med Österrike i bakgrunden.

IMG_5533-1

               ...vandringsledaren beundrar utsikten...

 

9.1 Azaleor i mängd

                   Azaleor i stora mängder.

9 Alp blommor

                  Alpblommor av många slag så vi.

 

9.2 Här kämpas i värmen

                        Här kämpas det i värmen.

 

Vila efter vandring

                 ...belöningen efter en hård vandring...

 

 

IMG_5554-1

      ...Rita anpassade sej snabbt efter den lokala klädstilen...

 

Maja Håkansson diktade så här:

Till Christian:

 

Du långe man som har visat oss den väg vi skulle gå,

så att vi kommit dit vi skulle nå.

Vi klarat oss, om än stundom lite si och så.

Men du haft överseende med oss ändå.

 

Till Håkan:

 

Du är den ende som bussen kan köra

o vi som ska åka får inte dej störa.      

Vår längtan är bara att du ska förstå att

Vi tycker ju om Dig ändå.


Lena från Perstorp diktade så här under hemresan:

 

Jag amatör är

Så det får bli så här:

 

Christina kan man inte klandra

För att man i Dolomiterna kan vandra.

Så förbaskat bra hittat på 

Att Ängelholmarna där skulle gå.

Några kommer från andra håll

Inte så lätt hålla koll.

 

Håkan, vår busschaufför, lugnt och sansat kört

Över hissnande höjder och till våra mål oss fört

Med höga vitklädda vyer.

Ja, det är nästan så man spyer.

Christian, vår guide, lotsat oss runt med bravur, eller hur?

 

Ibland diskussion det kan bli om snark

Men det är ju inte så allvarligt som knark.

Man överenskom

Det är lättare att vänja sig liksom.

 

Till Gardasjön vi for en dag hel

Det var heller inte helt fel.

Beställa mat på krog är inte lätt

Särskilt svårt göra på rätt sätt.

När man inte språkbegåvad är

Får det bli så här.

Man sedan glömt var pengarna är

Men Herre Jesus dom är ju här.

Med bordet fullt av cents

Ett leende på servitören tänts.

 

Vi också åkt linbana

Kändes nästan som rutschkana.

Vi på 2.500 meters höjd travat upp och ner gjort

Med hjärtat i halsgropen det gått som smort.

Några passar på att fylla år

Och då ett extra grattis de får.

 

Man vid bussen stod och väntade

När man på sina ögon gläntade.

Någon stolle kunde mer 

Kasade stående bland sten och snö ner.

På balansen var det inget fel

Kom faktiskt ner hel.

Hans fru van är 

Men ville inte titta här.

 

Man vid bussen kaffe köpa fick

Efter det kanske lustigt gick.

Många gillar vin

Men inte någon av oss alla

Så mycket att man falla.

 

Så förträffligt som vi bott

Kanske ingen av oss trott.

Många av oss till byn skulle

För att köpa sig en bulle.

På  kvällarna våra rundor vi gick

Och ytterligare motion vi fick.

Solat och simmat i damm vi har

Det var annat än kar.

 

Vi har haft perfekt väder,

Något som oss alla gläder.

Inget allvarligt hänt oss

Men så är vi ju också proffs.

 

 

Nu vi tackar varandra och speciellt de tre

För att vi alla fick va me'.

Vi nu ger dem en applåd så stor

Som ni alla är med på, jag tror.

 



Hemresan från Kiens till Ängelholm gick som på räls men mestadels

på Autobahn.

Gott om tid att tänka efter vilken härlig tid vi haft i Sydtyrolen med

fint väder, uppfriskande vandringar i en spektakulär och hisnande natur och god samvaro på det fina hotellet. 

Ett stort tack till Christina som hittat denna trevliga resa och till vår 

skicklige chaufför Håkan och vår eminente guide Christian!

 

Christina Bergenudd

Uppdaterad: 08 JUN 2016 03:38
Skribent: Jan Gustavsson
Epost: This is a mailto link

Postadress:
Engelholms VF - Gång och Vandring
Bertil Ericsson, Ausåsvägen 280
26292 Ängelholm

Kontakt:
Tel: 042-53121
E-post: This is a mailto link

Se all info