Hoppa till sidans innehåll

Pilgrimsvandring i Dalsland


 

 

 

     Årets stora flerdagarsresa till Dalsland pågick mellan den 2 och 5 juni.

     Ledens längd: ca 50 km

     Antal deltagare: 36

     Vandringsledare: Gunnar Wall

     Fotografer: Christina, Cornelia, Rolf, Rune och Kjell F. (om inte annat anges) 

 

Pilgrimsleden

En vacker led som börjar vid Holms kyrka och sträcker sig till Edsleskogs kyrka i Åmåls kommun. Den är en vandring på ca 50 km och klassas som medelsvår.

Pilgrimsvandringarna i Sverige pågick under ca 500 år, från år 1050 till år 1550. De förbjöds av Gustav Vasa år 1527, men pågick dock ännu några årtionden. Pilgrimerna kom båtledes från Västergötland till Sunnanå, varifrån de fortsatte norrut mot slutmålet Nidaros via Edsleskog.

 

p 1

Dag 1

 

På Kristi himmelsfärds dagen åkte ett drygt trettiotal medlemmar i EVF till Dalsland. En resa som Gunnar hade organiserat och planerat på ett alldeles förträffligt sätt. En del av oss embarkerade bussen på Nya Torg i Ängelholm kl. 07.30 och några tillkom ca 20 minuter senare vid Östra Karup. Bakom ratten i bussen fanns Lennart och det kändes tryggt och bra. Sedan gick färden genom Halland och Bohuslän och vidare till Dalsland. Efter ca 4 timmar och 340 km i bussen kom vi fram till Holms kyrka, som är belägen lite norr om Mellerud, där steg vi av och välkomnades av Kerstin Söderlund som är verksam inom turistnäringen i Dalsland . Kerstin berättade lite om pilgrimsleden och dess historia. Därefter gick vi in i kyrkan för att lyssna på en planerad pilgrimsmässa men prästen kom inte och i stället informerade kyrkomusikern Lennart Magnusson om bygden och kyrkan. Måtte inte herden mött samma öde som Sankt Nikolaus.

Kyrkobesöket avslutades med en sommarpsalm. Den låga medeltidskyrkan med sin lilla klockstapel och gamla kyrkklocka är en av Dalslands äldsta. Den var en viktig rastplats för de medeltida pilgrimerna.

 Efter ca en timmes uppehåll vid Holms kyrka gav vi oss ut på första etappen av den 5.1 mil långa pilgrimsleden mellan Holms kyrka och Edsleskog. Vi gick över böljande blomsterängar, smörblommor, nävor, humleblomster, gökört, förgätmigej m.fl.

God middag, färserad röding, åt vi sedan i hotellets matsal och därefter väntade skön vila inför kommande dagars strapatser.

 

Birgitta & Rolf

 

D 1

Vänta !!!! Vi skall också med....

D 2

 ....ingen fara, det tog tid att packa in allt och alla.

a 5

Så var vi då på väg mot....

a 7

...Dalsland och närmare bestämt Holms Kyrka.

a 6

En något kylslagen första fikapaus norr om Göteborg, vi började fundera på om vi hade packat rätt ? Hade vi med oss tillräckligt många tröjor ?

a 8

Framme vid Holms Kyrka....och solen tittar fram.

a 9

Vid Kyrkan togs vi emot av Kerstin Söderlund (i blått ),

hon är ledare för projekt Pilgrimsleden.

h 1

Vandrarna tar plats i kyrkan.

h 2

Vackra takmålningar och en lika vacker orgel.

h 3

  • Kyrkklockan framme vid koret anses vara från 1200-talet och användes fram till 1627.
  • En madonnabild av trä är från 1400-talet.
  • h 4

    Någon pilgrimsmässa blev det inte men vi fick information om kyrkan och leden och sedan sjöngs det en psalm innan vi kunde ta oss ut i solskenet och starta vår vandring.

    h 5

    Vad nu då ??? En paparazzo bakom första trädet ???

    h 7

    Nej, så illa var det inte, det var "bara" Dalslänningens skrivande reporter Tommy Löfgren som var ute för att göra ett reportage om ett gäng vandrare från Skåne.

    h 10

    En både bra och trevlig artikel blev det. ( Finns att läsa hos Gunnar och Kjell F.)

    h 6

    Någon som har en sax och kan klippa bort lite hår?? Man vill ju gärna se hur de där skåningarna ser ut.

    Det här var väl ett djur som man inte hade väntat sig att möta i Dalsland, och värre skulle det bli....

    h 11

    ....en ZEBRA bland smörblommorna !!??? Denna gången är det inget fusk, på Skötteruds gård har man en del exotiska djur att visa upp för barn och vuxna men visst blev vi lite förvånade till en början.

    h 12

    Tillbaka till Sverige och verkligheten, i Dalsland blommade fortfarande syrenen vackert.

    D 1

    I skön harmoni med naturen.

     D 2

    Vandringens första fikapaus.

    D 3

    Glada vandrare i skogen.     Foto: Kerstin Söderlund

    D 4

    Gruppfotot togs vid Linderud av Kerstin Söderlund. 

    P 1

    Med lite text till Kerstins bilder, så blev det ännu en kul artikel om våra vandringar, denna gången i Melleruds Nyheter. ( tidningen finns hos Kjell F. och hos Christina)

    P 4

    Äntligen fick vi sträcka ut ordentligt på stegen men...

    P 2

    ..vi glömde inte bort att titta på allt vackert som vi passerade...t.ex. en bukett av vilda blommor.

    P 5

    Här är det falurödfärg som gäller.

    P 6

    Bosse kollar så att karta och terräng hänger ihop.

    P 2

    Fårskallar och fårskallar !? Här ligger vi lugnt och skönt i skuggan och mitt i maten och ni......??

    P 1

    Kan detta vara en orkidé med namnet...

    Sankt Pers nycklar (Orchis mascula) är en art i familjen orkidéer. Den är vanlig på Ölands och Gotlands ängar. Växtens storlek och lysande blomställning gör den till en karaktärsväxt för dessa ängar under juni månad.

    ..... rätta mig gärna om jag har fel.

    P 4

    Framme vid dagens slutmål och då var det dags för....

    P 5

     ...stretching. Det finns,som synes, en hel del olika sätt att uföra övningarna på.

    k 1

    Framme vid..

    Kroppefjäll, med månghundraårig friskvårdstradition, anses vara den mest hälsosamma platsen i Dalsland. Husen ligger i en park vid foten av berget med samma namn som hotellet; Kroppefjäll.
    ....där vi skulle äta och sova under vår vistelse i Dalsland.
                                                                           

    K 3
    Stugorna låg härligt inbäddade i lummig grönska och nere vid sjön..
     
    K 2
    ....stod sjögräset guldgult.
     
    Innan vi avslutar dag ett...
    d 1
    Några damer (jag nämner inga namn) tyckte att de var värda en smaskig dessert...
     

    Pilgrimsvandringen, dag 2

    Solen sken från en klarblå himmel när vi lämnade Kroppefjäll. Bussen gjorde ett kort uppehåll i Håverud, där vi fick möjlighet att närmare betrakta den berömda akvedukten. Därifrån körde bussen till Högelund, där vår dagsetapp inleddes. Vi gick denna dag i sydlig riktning.

    Vandringen gick genom kuperad terräng. Vi följde bl.a. sjön Djup, där träden speglade sig i den blanka vattenytan. Dagens högsta punkt låg på 170 m.ö.h. Det kändes på i de många backarna eftersom dagen var så varm, men vi kunde njuta av det vackra vi såg och hörde. Vi såg ingen älg, men att det finns gott om skogens konung här uppe kunde vi förstå eftersom massor med älgspillning fanns utefter leden. Vi njöt av stora bestånd med tjärblomster, men hann också se många andra blommor i skogen. Gökens hoande hörde vi flera gånger under dagen och storlommens vemodiga klagan fick vi också höra.

    Naturligtvis gjorde vi flera kortare pauser under vandringen. Efter vår lunchpaus fortsatte vi förbi sjön Flat och fortsatte sedan via Nygård till slutmålet i Upperöd. Dagens vandring gick genom de tre kommunerna Bengtsfors, Mellerud och Åmål.

    Det var trötta men nöjda vandrare som äntrade bussen för återfärden till Kroppefjäll!

    Birgitta & Olle

     

    K 1

    Lunchpaketet packas ihop.

    K 2

    Klara att ge oss iväg för andra dagens äventyr.

    K 3

    Först blev det alltså ett stopp vid akvedukten.

    Håverud är en småort i Melleruds kommun i Dalsland, som hade 150 invånare (2005). Orten ligger vid Dalslands kanal och kanalen passerar en berömd akvedukt. Denna akvedukt färdigställdes år 1868. Över akvedukten går både en landsvägsbro och en järnvägsbro.

    K 4

    Och så här ser den ut.

    K 5

    Intressant och kul att ha sett den...men nu vill vi ut och vandra.

    D 1

    Med buss på grusvägar ut till starplatsen för dagens etapp.D 2

    Redo för dagens vandring...och ingen återvändo, bussen har kört vidare.

    D 3

    Så ger vi oss iväg från Högelund...

    D 4

    ...rakt in i den dalsländska vildmarken.

    D 5

    Leden var ordentligt markerad på de allra flesta sträckningarna.

    D 6

    Efter lite klättring var vi uppe på bergshällarna och kunde

    beundra utsikten ut över skog och sjö.

    D 7

    Ängsull (Eriophorum angustifolium) är ett halvgräs inom ullsläktet som förekommer i Nordamerika, norra Asien och Europa. Det växer i öppna våtmarker och myrområden över hela Sverige.

    D 9

     

    D 1

    Nästan uppe på toppen....D 2

     ......bara några meter till.

    D 3

    Gunnar räknar in gruppen...alla är uppe.

    D 4

    Sedan bär det av nedför igen.

    D 5

    Så var vi nere på skogsstigar igen och lite svalkande skugga...i alla fall på sina ställen.

    LU 1

    Dags för lunch och idag såg det ut.....LU 2

     ...så här och det var riktigt gott.

    LU 3

     Sedan bar det av ut i skogen igen, ibland var det svårt att hitta något som man kunde kalla stig...men markeringen fanns där.

    LU 4

    Kommungränserna var markerade på ett exemplariskt sätt.

    P 3

    En lijekonvalj i Bengtsfors Kommun.

    h 2

    Grusväg och stenbrott, idag växlade underlag och vyerna ofta och snabbt.

    h 3

    Några minuter senare såg det ut så här, en smal passage mellan två sjöar.

    h 4

    ....nej, det räcker väl med bilden?

    h 5

    Här gällde det att se var man placerade foten, vi gick nära sjön och det var många trädrötter som inte hade vett att hålla sig i jorden.

    h 6

    Vi var inte ensamma i skogen, som det står i texten, här fanns det gott om bevis för motsatsen.

    h 7

    Bort från sjöarna och in i blåbärsskogen.....här var det ju också bara så fint. ( Gunnar tar en paus och känner efter hur det är att bara följa med)

    h 8

    Det fanns tid för pauser också, här är det ett bra läge när vi just har siktat den sista riktiga stigningen upp till dagens högsta topp.

    h 1

    Bosse räknar höjdkurvorna och pratar om en brant stigning upp till 170 meter.

    t 1

    Jo då, det var ju några meter upp till toppen....

    t 1b

    ...men EVF-vandrare ger sig inte i första taget.

    t 2

    Bergets allra högsta topp.

    t 3

    Här togs det bilder åt alla håll och sedan....

    t 4

     ...kikade man på hur bilden blev....

    t 10

     ....och den blev ju riktigt bra.

    t 5

    Det gick fortare att komma nedför berget och efter lite muskeluppmjukning var det bara resan tillbaka till Kroppefjäll kvar.

    t 6

    Några till som vill mjuka upp lite innan man kliver in i bussen.

    t 7

    Klädda för middagen.

    t 9

    I spänd väntan på vad det skall serveras idag.

    D 3

    Fler som väntar på maten......

    D 4

    ...och några som redan har fått sin köttbit.

    Vi var eniga om att restaurangen höll hög klass.

    D 7

    Efter middagen kunde man skriva ner en berättelse om dagens vandring. (den som ni nu har läst). Bosse hjälpte till med att hitta ortsnamnen. Glaset är mitt och innehåller äppeljuice.

    D 1

    Eller så gick man ner till bryggan för att i.....

    D 2

    ...kvällssolen njuta av ett glas druvjuice.

    D 5

    Det fanns ett alternativ till, man kunde titta lite närmare på ett större antal härliga bågar.

    D 6

    ......

       SLUT PÅ DAG TVÅ !!

     

    Lördag: Tredje vandringsdagen  på Pilgrimsleden i Dalsland.

     

    Avresa från vandrarhemmet efter frukost. Vädret var lika vackert som dagen före med strålande sol och klarblå himmel och utlovade 25 grader. Flaggorna var inte på alerten, vinden vilade. Lennart vår busschaufför tog oss säkert (utan ”start i backe-övning”) till startplatsen som var densamma som dagen innan, men vi vandrade norrut istället för söderut som då.

     22 glada vandrare, 11 kvinnor och 11 män, startade lite mjukt på gräsklädd stig med blommor överallt runt oss, men ganska snart nådde vi bergknallar med tuffa stigningar och branta nedförslut. Att öka pulsen några gånger per dag är bra för hjärtat, ingen klagade utan kämpade på. Matlådan lockade förstås framåt lunchtid och Gunnar hittade en vacker plats ovanför en av alla vackra sjöar som vi passerade. Solen stod som högst och värmen blev lite jobbig när vi kom ut ur skogen och hade en del skogs-och landsväg att ta oss fram på. Det blev många drickapauser i skuggan som alla sökte….

    I skogen böljade blåbärsriset i mängd och vi såg oxå hjortronblommor.  Längs med vägarna och på ängarna såg vi blommor av alla de sorter bl.a. näva, smörblomma, veronika, kärringtand, daggkåpa, förgätmigej, hundkäx och lupiner. Utskällda blev vi på ett ställe av tre stora hundar och just där kantades vägen på båda sidor av stora frodiga lupiner, det var som att vandra i en alle´…. En förskräckt liten orm såg vi som ringlade bort från vägen efter ”påstötning” men inga älgar bara älgspillning i mängd. Göken följde oss en bit och dök upp ytterligare en gång mot slutet av dagen , och skogens alla andra fåglar underhöll förstås.

    Vi gick ca 16 km och när vi kom fram till bussen förenades vi med de andra som gått 10 km.

    Nu gick resan till Fröskogs kyrka där vi möttes av klangen från en magnifik liten klockstapel   och en entusiastisk kvinna/präst (?) som berättade. En väldigt vacker liten träkyrka klädd med rödmålat ekspån på väggarna och tjärat dito på taket (det såg ut som silver). Kyrkan invigdes 1730 och det finns fantastiska  takmålningar från den tiden. Så fick vi lite andlig spis  och det blev en fin upplevelse….. nu längtade vi till duschen.

    Kvällens middag var den sista på Kroppefjälls vandrarhem för oss och värdfolket (som hade bröllopsgäster i matsalen) placerade oss i konferenssalen. Där avnjöt vi thaikryddad köttgryta med ris och en otroligt god chokladmousse till dessert, sååå gott.

    Kvällen var underbar och ingen kunde krypa till kojs utan vi satt i små gäng utanför stugorna tills myggen blev för elaka och mörkret kom.

                                                                                            Marie Louise höll i pennan…

    Dal 1

    Det började med uppförsbacke denna tredje dag och....

    Dal 2

    ....varmt var det, lika varmt som ..in Cambodia....tyckte Frank.

    Dal 4

    Ner till sjön och sedan ..... 

    Dal 5

    ...riktig klättring uppför bergssidan på andra sidan.

    Dal 6

    Uppe.....men nu behövde vi en paus och vatten.

    Dal 8

    Tänk att vatten kan vara så gott.

    Dal 9

    Så här skulle man väl kunna tänka sig att bo.

    ö 1

    Dags för lite energi påfyllning.

    ö 2

    Alltid skönt med en liten paus och här ser man ut att ha det bra.

    ö 3

    Här ser det ut som om en stor gnagare varit framme.

    ö 4

    Tänk vad de klarar av....

    Bävrar (Castoridae) är en amfibisk däggdjursfamilj i ordningen gnagare som blott innehåller ett enda släkte.

     En vuxen bäver kan under en natt gnaga av ett träd med 50 centimeters diameter. När bävern fäller större träd är den enbart ute efter det tunna grenverket högst upp. Är trädet över en viss diameter gnager bävern bara igenom cirka 2/3 av stammen, lagom mycket för att trädet vid nästa kraftiga oväder garanterat kommer att falla.

    ö 5

    Men nu måste vi vandra vidare.

    ö 6

    Dalsland är vackert.

    Y 26

    men här blev det jobbigt, sol och grusväg.

    Y 1

    En bild tagen i flykten.

    Y 27

    Hela gänget samlat.

    Y 8

    Marianne håller ett öga på de vilda blommorna i vägkanten.

    Y 9

    Man måste ju säga att vi är en färgstark förening.

    Y 10

    De viktigaste sakerna idag...vatten och stavar.

    Y 11

    Röda stugor tåga vi förbi gl.....

    Y 12

    En riktig Dalslandsstuga..

    Dalslandsstugan började uppföras vid 1800-talets början och förekomsten sammanfaller med landskapets högkonjunktur under tiden 1800-1880. En anledning till att man då började uppföra hus med ytterligare en våning anses vara att allmogen, genom att bygga i två våningar, ville visa sin nyvunna "rikedom" som uppkom genom omfattande nyodlingar och export av havre och timmer till i första hand England. Tidigare hade nästan alla enkelstugor varit envåningsbyggnader.

    Y 13

    Gunnar passade på att vila benen...det tog ju tid innan alla hade förevigat stugan.

    Y 28

    Christina hittade en annan byggnad som hon tyckte var intressant.....det var något om övernattningsplats om vi ville göra om denna resan.

    Y 14

    Så gick det uppför igen men hellre det än en dammig grusväg.

    Y 15

    Så här vill vi ha det... en paus i skuggan mitt inne i skogen.

     

    Som sagt, denna dagen delades vi upp i två grupper och här kommer några rader från "korta vandringen":

     

     

    Vi hade ju avverkat 2 delvis ganska tuffa vandringar, mycket uppåt, även nedåt, men underbara vyer att blicka ut över. Och jag såg fram emot den 3e vandringen, Men tidigt på morgonen påminde mej magen om att jag ätit något olämpligt, det blev några besök på enskilt mindre rum, och jag blev tveksam till att det var lämpligt att ge mej i kast med denna vandring. Men vid frukost hade Gunnar ett förslag, att om några tyckte det var för långt med hela, så kunde den delas, och 10 km nappade jag och några till på. Och med hjälp av tiggda tabletter och mycket vatten mådde jag bättre. Stora gruppen släptes av vid sin startplats, och vi åkte fram 6km till vår plats, och där visade det sej att vi var 11 st, 10 damer och jag. Det visade sej snart att det skulle bli jobbigt, en bergsbestigning med lösa stenar, men upp skulle vi, och strax bar det nedåt igen, på ett parti sluttade det mycket, och en dam kom på glid, men som lägligt var, stod det ett träd där som räddning, snart blev det ett nytt berg att bestiga, vi vandrade på ,ingen klagade, vi hade trevligt, alla var positiva. 

    Vi såg fram emot att komma till badplatsen, och där skulle vi inta vår lunch, men om det berodde på kartläsaren eller ej, så visade det sej att vi missat densamma. Vi hittade skugga och åt vår lunch, och snart var vi iväg igen, uppåt och neråt, någon riktigt lång och sugande backe i blakande sol, när vi fann en skugga tog vi tillfället till en vätskepaus, vi hade många korta pauser, inga långa, vi gick i en takt som passade alla, blev någon efter så väntade de andra.

    Jag såg mej i backspegeln då och då, för jag ville väldigt gärna vara före min rumskamrat till bussen, skulle vara bäst så.

    När vi nådde bussen smakade det bra med kaffe eller fika i allmännhet i skuggan i vägdiket. Medan vi väntade på stora gruppen hade vi trevligt umgänge, trevliga samtal, och även något otrevligt. Och vi fick vänta länge, det tog nästan 1 1/2 timme, innan de kom, och alla verkade ganska slut. Det innebar att vi hade hållit minst lika hög takt som de.

                     

    Jag vill här tacka de 10 trevliga damer (mitt harem) som var mitt sällskap, och gjorde denna vandring extra minnesvärd.

    Jag vill också tacka Gunnar för det engagemang och jobb han lagt ner på denna Dalslandsresa, när vi lämnade vandrarhemmet tyckte jag det var synd att det nu var slut .

     

                                  Rune Bengtsson

     

    Y 22

    Så här lugnt och skönt hade Rune och damerna det i väntan på "långgruppen".

    Y 21

    Och väntan blev ju lång.....

    Y 23

    ...innan de till sist kom smygande över sista kullen.

    Y 24

    Några var som synes rejält slitna efter 16 kilometers vandring under en obarmhärtig sol.

    Y 29

    Ibland är det bara så skönt när man kommer fram till målet. 

    Y 16

    Efter en kort busstur.......

    Y 15

    ...var vi framme vid :

    Y 17

    Med stela ben stapplade vi upp mot kyrkan och den fina klockstapeln. Nuvarande kyrka är från 1700-talet.

    Y 18

    Kyrkointeriör.

    Y 19

    Här fick vi mer information om kyrkan och pilgrimsvandringarna på 1100-talet. Gun-Britt Larsson berättade också om ett krucifix från 1100/1200-talet som ingår i kyrkans inventarier.

    Y 20

    Utsikt från bussen...en av många sjöar i Dalsland.

    Y 3

    Kväll vid Kroppefjäll.

    Y 25

    Ensam dam vid brygga.                         C.S. 2011

    Y 4

    Medan solen gömde sig bakom träden tog Christina chansen att berätta om nästa års långresa - som går till Cornwall i England - Intresset var minst sagt stort.

            Sedan sa vi godnatt.

     

       Dag 4.

     

    Sista dagens vandring på pilgrimsleden startade i Oxakoff och avslutades i Edsleskog, 6 km.

     

    Glada i hågen hoppade vi ur våra sängar sista morgonen. Nu var resans mål snart nådd. Efter frukost och städning, packade vi in oss i bussen och rattades med säker hand av Lennart mot Oxakoff, som var dagens startpunkt.

     

    Denna morgon var det en aning kyligare men vi fick raskt upp värmen efter första uppförslutet. Vi hade blivit förvarnade att dagens vandring skulle ha ett par branta stigningar men mot gårdagens backar var detta rena barnleken.

    Dagens etapp på 6 km gick lätt med en svalkande vind, välbehövlig. Vi passerade Höghedsliften med en otrolig utsikt över det Dalsländska landskapet. Härifrån kunde vi bl a se slutmålet Edsleskog.

    Vandringen gick genom skogar uppför och nerför, över vackra blomsterängar och snart var vi framme i Edsleskog

    När vi så kom fram till Edsleskog var det tänkt ett bad i sjön men detta tillät inte tiden, utan vi fortsatte till den gamla kyrkplatsen. Här mötte en guide upp och berättade historien om S:t Nicolaus källa som vi även fick ta en titt på. Därefter vandrade vi till kyrkogården och det berättades om den gamla kyrkan och en del mer eller mindre kända personer från bygden som var begravda på denna gamla kyrkogård.

     

    Till slut var det värdshuset i Edsleskog som väntade med en god lunch. Mätta och belåtna med vår prestation att ha nått vårt uppsatta mål, ställde vi kosan hemåt mot Skåne.

     

    Två korta stopp på vägen hem blev det, först vid Skalbankarna utanför Uddevalla och sedan i Halland.

     

    Detta var en mycket lyckad resa, kunde inte varit bättre. Underbar natur att vandra i, vackert väder, bra vandrarhem med ett underbart läge, god mat, trevliga människor och en duktig vandringsledare. Tack Gunnar.

     

    Vid pennan Britt-Marie och Christina

     

    y 0

    Bara en väska som inte fick plats och en stor container runt hörnet, den här dagen startar bra.

    ä 1 

    Cornelia gör sig klar för den sista vandringen på denna resan.

    ä 2

    Hit men inte längre fick vi åka. 

    ä 3

    Lite smalt och lite knöligt men en vacker sträcka att vandra.

    ä 4

    Lite dalsländsk mystik.

    ä 5

    En glad och nöjd Gunnar ledde oss de sista kilometrarna mot Edsleskog.

    Ä 31

    Ett bildbevis på hur mycket man har jobbat med leden, det är skönt att slippa trampa ner i våtmarkerna.

    Ä 32

    modiga män på kanten till avgrunden men.....

    Ä 33

    ...utsikten var inte dålig.

    Ä 35

    Det här var inget vi behövde denna dag......

    Y 5

    ...men chefen kollade ändå så att det verkligen fanns en stuga. Ordning och reda

    Ä 36

    Vi fortsätter ner mot målet för vandringen.

    Ä 37

    Kalhyggen är inte alltid lätta att passera.

    Ä 38

    Bort från kalhyggen och skog, nu ligger Edslan framför oss.

    Ä 39

    Sista biten....nedförsbacke och lätt vandrat....men samtidigt vill man dra ut på det.Ä 40

    Christina och Britt-Marie som skrev om den här sista biten av vår vandring. Och en riktig pilgrimsstav har Britt-Marie fått tag i.

    Ä 41

    Edsleskogs nya Kyrka...men den fanns inte på 1100-talet, så vi......Ä 44

    ...tog en kort busstur med vår guid Torsten Fransson bort till.....

    Ä 46

    ...S:t Nicolai Källa.

    Ä 30

    Vill ni läsa mer om källan, så klicka in på:

    www.edsleskogshembygd.se/Stnic.htm

    Ä 45

    Och även här fanns det vilda och vackra blommor.

    Ä 42

    Inte nog med det, det fanns............här är det rosa- lila gänget.

    Ä 43

    Och här är blå-turkosa gänget.

    Ä 47

    En minnessten där den gamla kyrkan låg.

    Ä 48

    Sista pusselbiten faller på plats, vår vandring är över och med hjälp av olika guider har vi också fått en pilgrimshistoria att ta med oss hem.

    Y 7

    Prästgården.

    Ä 49

    Nu återstod bara en lunch före hemfärden mot Skåne och den intogs alltså på Värdshuset i Edsleskog.

    Ä 50

    Utsikten från lunchbordet.....ännu ett smultronställe att minnas.

    Ä 51

    Här var det också färger.

    Ä 25

    Hemfärden har börjat med Lennart vid ratten.

    Ä 26

    Vi gjorde ett stopp vid Uddevalla....

    Världens största skalbanksamling hittas i Uddevalla, på den svenska Bohuskusten, där främst stenmusslan och jättehavstulpanen har gjort sig påminda.

    Skalbankarna i Uddevalla bildades för cirka 11 000 år sedan när inlandsisen smälte. Då fanns goda förutsättningar för liv i vattnet. Därför finns nu bankar med rester av många olika arter av skaldjur.

    Man uppskattar att det har funnits över 1 miljon kubikmeter skal i Uddevallatraktens alla skalbankar men att det numera knappt återstår 10%. Redan vid mitten av 1700-talet utvann man kalk ur bankarna genom att bränna skal. Under 1800- och 1900-talet exploaterades bankarna hårt främst genom produktion av hönsfoder, byggmaterial för järnvägar, bilvägar och jordförbättringsmedel.

    Ä 29

    Ä 27

    Ä 23

    Ä 55

    Det här var intressant......verkligen ett världsarv.

    Ä 28

    Ordförande sammanfattar vad vi upplevt de här fyra dagarna, tackar de som gjort den här resan möjlig och ger oss alla beröm för gott humör och bra vandringar.

     

    Sen bjöds det på en överaskning:

     

    Åter igen en resa vi utfört

    Och givetvis en hjälpsam chaufför som kört

    Klart det vandring det gällde

    Och en och annan gren oss fällde

    Denna gång till Dalsland det bar

    Hoppas bara lite kondis är kvar

    I skogen backe upp och backe ner

    Men vad gör det, man vill ju bara mer

    För att detta kunna göra

    Vi måste ha någon som oss föra

    Gunnar i sitt huvud mycket har

    Dessutom av sin tid tar

    Han bokat logi på Kroppefjäll

    Som i tre nätter blev vårt tjäll

    Förbaskat bra vi nu mår

    Ingen fått något större sår

    Kanonbra väder och jättegod mat

    Kan inte bättre ha’t

    Själslig lekamen vi också fått

    Och god sämja rått

    Nu när vi så bra trivs

    Vill vi ge dig ett stort tack till livs

    En stor applåd vi nu Gunnar ger

    För denna underbara resa - och bara önska fler.

     

    Lena i Perstorp

     

    Denna vackra och fina tackdikt får ...nästan....avsluta denna långa vandringsberättelse men först en bild på denna vandrande poet.

    Ä 34

     

                  Nu är det slut!!

     

     

     

     

     

    Uppdaterad: 08 JUN 2016 03:40
    Skribent: Kjell Fjellsén

    Postadress:
    Engelholms VF - Gång och Vandring
    Bertil Ericsson, Ausåsvägen 280
    26292 Ängelholm

    Kontakt:
    Tel: 042-53121
    E-post: This is a mailto link

    Se all info